enapasomliknardig

Oj vad tiden går fort! Såg att det redan gått 7 dagar sedan jag senast skrev här.

 

Vad händer då? Jorå, inget utöver det gamla vanliga - häng med tjejen tre trappor upp, laga mat, städa, prata i telefon, skriva mail, gå till barnmorskan, dricka kaffe...

 

I fredags var vi hos barnmorskan för vanliga rutinkontroller och börja fnurla lite på förlossningsbrevet. Bebis mår bra - hjärtat fortsätter slå fint, växer på lagom och är fixerad och redo för avfärd mer eller mindre. Det här med förlossningsbrev är ju däremot inte lika enkelt, här kommer ett litet smakprov på hur det kan se ut:

 

"Förlossningen då? Alltså, det är inte så petigt. Jag vill att han ska komma ut på kortast möjliga tid med minsta möjliga ansträngning. Kan ni fixa det? Jag vill ha all vettig smärtlindring jag kan få. Med vettig menar jag lustgas och epidural och allehanda ryska blockad-hemligheter jag är säker på att ni har stashade i en låda för alla de där VIP-patienterna som föder barn. Under icke vettiga räknar jag Panodil, elchocker och alla former av sånt jag under stark smärta kommer att kalla för ”jävla hokuspokus” – det vill säga akupunktur, affirmering och blomfrön i örat." 

Jag förstår inte vad hon får allt ifrån! Vill ni läsa hela hittar ni det här.

 

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig redo för lunchmöte med Emelie. ;)