enapasomliknardig

I morgon fyller jag år. Enligt tradition betyder det frukostmys med Isabel! I år blev det dagen innan, men vad gör det? Hon tog med mig till ett jättemysigt café och bageri vid Fridhemsplan som heter Petite France. Där bjöds det på god frukostbricka bestående av kaffe, smörgås, yoghurt, juice och en liten söt bulle. 

Otroligt mysig start på dagen. Hoppas vi kommer kunna hålla fast vid denna tradition, om inte varje år, så i alla fall då och då.

 

Innan vi gick till cafét kom Isabel hem till mig med en presentpåse som jag inte får öppna fören imorgon! Det kliar något hemskt i mina fingrar. Dessutom fick jag ett kuvert redan i förra veckan från Marcus mormor och morfar i USA... Väldigt spännande!

I helgen när vi var på landet tyckte Rusty att det var lite svårt att ligga i mitt knä, men han hittade snabbt en lösning på det hela och använde helt enkelt min mage som stol. 

Oj vad tiden går fort! Såg att det redan gått 7 dagar sedan jag senast skrev här.

 

Vad händer då? Jorå, inget utöver det gamla vanliga - häng med tjejen tre trappor upp, laga mat, städa, prata i telefon, skriva mail, gå till barnmorskan, dricka kaffe...

 

I fredags var vi hos barnmorskan för vanliga rutinkontroller och börja fnurla lite på förlossningsbrevet. Bebis mår bra - hjärtat fortsätter slå fint, växer på lagom och är fixerad och redo för avfärd mer eller mindre. Det här med förlossningsbrev är ju däremot inte lika enkelt, här kommer ett litet smakprov på hur det kan se ut:

 

"Förlossningen då? Alltså, det är inte så petigt. Jag vill att han ska komma ut på kortast möjliga tid med minsta möjliga ansträngning. Kan ni fixa det? Jag vill ha all vettig smärtlindring jag kan få. Med vettig menar jag lustgas och epidural och allehanda ryska blockad-hemligheter jag är säker på att ni har stashade i en låda för alla de där VIP-patienterna som föder barn. Under icke vettiga räknar jag Panodil, elchocker och alla former av sånt jag under stark smärta kommer att kalla för ”jävla hokuspokus” – det vill säga akupunktur, affirmering och blomfrön i örat." 

Jag förstår inte vad hon får allt ifrån! Vill ni läsa hela hittar ni det här.

 

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig redo för lunchmöte med Emelie. ;)

En som inte är ledsen över att jag blev av med jobbet är Pyret. Hon njuter för fullt av att vi kan mysa hela dagarna. Hon fläker nöjt ut sig i närheten av där jag är eller pressar sig så nära mig hon bara kan. Världens raraste katt.

 

 

Nu tänkte jag röra mig hemifrån för lite ärenden. Köpa vitamintabletter, storhandla och sådana spännande saker.

 

Detta kuddfodral (149kr) från Serholt sprang jag på igår på Village. Kungsholmen, det är ju där jag bor! Blir nog ett köp lite senare då det skulle passa in jättebra i vårt sovrum där vi har just oranget som accentfärg.

Har ni sett så söt? Det var alltså denna Mandus hade med sig i tisdags. Det är hans kreativa duktiga syster Elida som virkat dessa till oss.

Nu när hösten börjar smyga sig på börjar jag bli sugen på hemmafix. Dessa två skulle vara mer än välkomna in i vårt vardagsrum!

 

 

Idag sitter jag i soffan och andas med öppen mun för att kunna få i mig något syre i överhuvudtaget. Är vansinnigt täppt. Har åkt på en förkylning som bara blir värre och värre för varje dag. Inatt har jag inte kunnat sova ordentligt, utan bara vridit och vänt på mig för att hitta en position som är både någorlunda bekväm och går att andas i. Tycker synd om Marcus som vaknat stup i kvarten av mitt rastlösa vridande.

 

Nog om det. Igår var Marcus ledig och vi utnyttjade dagen till fullo. Gick igenom den där högen papper som bara blivit liggande sen-vem-vet-när, diskuterade framtid, tvättade och gick runt och småpillade. Marcus håller dessutom på att bygga sittbänkar till köket, så igår passade han på att börja måla den ena! Ska visa bilder när det är klart.

 

På kvällen kom Mandus hem till oss för en spontant middag. Han hade dessutom med sig en söt liten present från sin syster som jag ska visa er sen.

 

250g penne

1 rödlök

1 zucchini

1 halloumi

1 ask körsbärstomater

3 vitlöksklyftor (mm, vi älskar vitlök och brukar alltid ha i lite extra)

1 burk pastasås, 400g (eller gör egen med lite honung i)

150g färsk spenat (jag öser alltid i massvis med extra)

150g riven mozzarella

olivolja

salt & peppar

 

1. Sätt ugnen på 250 grader

2. Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen. Häll av och lägg tillbaka i kastrullen.

3. Skala, halvera och skär löken tunt. Skär zucchinin på längden och skär i ½ cm tjocka skivor. Skär halloumin i cm-stora tärningar. Dela tomaterna på hälften.

4. Fräs zucchinin i olja på hög värme i ca 5 minuter. Tillsätt löken och låt fräsa med på slutet. Skala och pressa vitlöken. Smaksätt med salt och peppar. Lägg det åt sidan. Stek halloumin i olja tills den fått fin färg.

5. Blanda tomatsås, stekta grönsaker, halloumi och spenat med pastan. Smaka av med salt och peppar. Fördela pastan i ugnssäker form. Strö över mozzarellan. Gratinera i ugnen cirka 10 minuter. 

 

Servera med en god sallad. Smaklig måltid :) 

Jag vet att många går på Profylax-kurs inför förlossningen. Vi har valt att inte göra det då vi tycker det är orimligt att betala 2000 kronor för att lära sig andas och slappna av. 

 

Jag har förstått att många tycker profylaxkursen är jättebra på så sätt att:

• de fått mycket information kring förlossningens olika skeden, ställningar osv
• lärt sig andningstekniker och avslappningsövningar
• den andra partnern har under kurstillfällena förstått sin roll tydligare, hur viktig hon/han är under förlossningen. Hur hon/han kan stötta och uppmuntra.

 

Sitter och kollar igenom de bilder som tagits på magen sedan jag blev gravid. Här var jag i vecka 17. Vi tyckte magen putade lustigt. Jag kände mig svullen och tjock. Men det är ju bara en liten minimage. Ingenting mot en 31 veckors bebismage! 

 

Även fast det är sjukt trevligt att ha en kula att vila trötta armar mot och aldrig behöva vara ensam så längtar jag tills magen blir sitt vanliga gamla jag igen. En sak jag verkligen lärt mig under graviditeten är att uppskatta min kropp och hur min kropp ser ut i vanliga fall. En lärdom jag verkligen behövt då jag tidigare fokuserat mycket energi på allt som är "fel". Jag har lärt mig att ta hand om min kropp inifrån och ut och kanske det viktigaste av allt - lyssna på den och känna efter!

Jag har en lyx som få andra har. Min fina släkting och vän, som för övrigt ska bli gudmor åt bebisen, bor i samma hus som jag. Hon är den raraste, kommer ned med nybakad rabarberpaj för en fika, slänger ned några bullar efter ett bullbak och tar gärna en promenad när man är uttråkad.

 

I fredags fick jag dessutom en helt spontan inbjudan till att gå på Lady Gaga med Emelie, ja det är så hon heter min fina granne, då hennes sambo låg hemma med halsont och feber. 

 

 

Vad ska man säga?! Lady Gaga bjuder på tokighet, ömhet, ett jäkla drag, massvis med klädbyten, skådespeleri, tacksamhet till sina fans och sina svenska samarbetspartners och självklart fantastiska danser i jätteklackar. Jag vill beskriva showen i detaljer, men inser att jag inte kan sätta ord på det. Därför har jag en uppmaning - oavsett om du gillar musiken eller ej - får du chansen - se henne! Det är det verkligen värt.